Månatliga arkiv: januari 2009

En av mina absoluta favoritbloggare är Hanna Fridén. Lite too much ibland (bajs är inte mitt topic of choice) men grym på att skriva och med många gånger klockrena åsikter.

Som detta med tafsande på krogen.

Hanna uppmande i en krönika tjejer till att anmäla tafsande, och självklart blev det ramaskri kring det. Bland det bästa med dagens mediasamhälle är fan att det finns kommentarsfunktioner överallt. Artiklar, ledare, krönikor, blogginlägg – allt kan kommenteras. Av alla. Det man tidigare tog upp på fikarasten droppar man nu som en kommentar i den egna bloggen eller i direkt anslutning till det kommenterade. Och i många fall blir kommentarerna sådana som man aldrig skulle våga yppa vore det inte för den anonymitet som uppstår när man har ett helt hav av koppartråd och fiberoptik mellan sig själv och det man uttrycker.

I fallet med Hannas krönika skulle ingen (med minsta vett i huvet) klaga på den i verkliga livet. Vem vågar i dagens samhälle säga emot att tjejer ska behandlas med respekt och sjävla få bestämma över vem som ska röra vid dem? Vem vågar säga att tjejer får skylla sig själva om de blir tafsade på eller till och med våldtagna? Vem vågar kalla en tjej som engagerar sig mot våldtäkt och tafsande bitterfitta? Vem mer än alias på internet?

Det fascinerande är att många av de som kommenterat verkar vara tjejer. Tjejer! Vafan. Om män inte förstår detta så fine, det är inte OK men det är fanimej mer förståeligt än när andra tjejer har samma inställning. Dessa tragiska tjejer. Jag kan inte brinna av på dem. Fan, jag tycker synd om dem. Det är så uppenbart: detta är tjejer vars enda bekräftelse kommer från killar som visar sin uppskattning på krogen. Om de inte vågar göra det längre, hur ska de då få veta att de duger?

Fan tjejer, vill ni verkligen få veta ert värde av killar som bara tycker att ni duger att stoppa kuken i en kväll?

Känslorna kring gårdagen beskrivs bäst av Dolly:

Workin 9 to 5
What a way to make a livin
Barely gettin by
Its all takin
And no givin
They just use your mind
And they never give you credit
Its enough to drive you
Crazy if you let it

9 to 5, for service and devotion
You would think that i
Would deserve a fair promotion
Want to move ahead
But the boss wont seem to let me in
I swear sometimes that man is out to get me
Mmmmm…

They let your dream
Just a watch em shatter
Youre just a step
On the boss mans a ladder
But you got dream hell never take away

On the same boat
With a lot of your friends
Waitin for the day
Your shipll come in
And the tides gonna turn
An its all gonna roll you away

Sanna Rayman är fantastisk. En stor anledning till att Svenskan är så överlägsen DN är faktiskt hon. Mycket ligger i att hon vågar. Hon vågar säga det man inte får. Som detta. Så självklart, men ändå är det ingen annan som säger det.

Barn är barn är barn är… inte ekonomer, politiker eller rektorer.

Att dricka latte på morgonen är som att dricka lättöl för att bli full.

Varför har alltid alla gamlingar så vidrig andedräkt? Som om ett djur dött i käften på dem. Vad är det som gör det?

Är pensionen så låg att de inte ens har råd med SB12? Eller i alla fall lite husmorskursmynta att tugga på?

Fast värre är nästan när 25-åringar har samma andedräkt. Och tro mig, jag känner såna.

Opassande nog heter låten 2008, men precis såhär känner jag inför 2009:

But all I know is there’s something new this year
All I know is there’s something new real near
All I know is there’s something new this year
I don’t know much, but there’s something new coming near

Hoppfullhet tror jag det kallas.

Jag är sjukligt nöjd med mig själv. Två kapitel in i nya fysikkursen och jag förstår!

Fysik har aldrig varit min starka sida. Jag har alltid haft lätt för de flesta skolämnen, men fysik har inte varit ett av dem. Kemi, matte, biologi har jag inte haft problem med – bara fysiken. Och ändå fick jag för mig att jag skulle bli civilingenjör. Har nästan ångrat beslutet av endast den anledningen – hur fan ska de studierna gå med bräcklig fysikkänsla. Men nu, nu känns det bra igen.

Nu: Aerobics. Och därefter lite mer plugg innan en mysig hemmakväll med Amélie tar vid.

Det säger sig väl egentligen själv att de som vinner på Triss tillhör begåvningsreserven, men jag fascineras ändå av hur puckade de lyckas framstå som när de medverkar i Nyhetsmorgon. Personligen skulle jag aldrig gå med på att sitta där och skrapa Trisslott, om jag nu av någon outgrundlig anledning någon gång la mina slantar på något så dumt som en sådan. Men begåvningsreserven köper lotter som galningar, de har självfallet inte förstått det här med odds, och att oddsen för att vinna en väsentlig mängd pengar på Triss ligger i ungefärlig nivå med att en tidigare okänd släkting skall testamentera samma summa pengar till dig.

Och de som då vinner. Och är med i Nyhetsmorgon. Satan vad de gör bort sig. Som sist jag såg det så skulle en kille skrapa fram hur många år han skulle få pengar, 10 var min och 25 max. Det blir 10. Han blir överlycklig, säger chockat: ”Oj…. Det var verkligen bra!”. Vafan, att skrapa fram pengar i tio år när man kommit så långt är ju som att skrapa fram 25 spänn på en vanlig jävla lott, inget att bli onödigt upphetsad över. Men men, begåvningsreserven som sagt.

Nu blir det plugg, planerar inte att behöva sätta mina förhoppningar om pengar till en lott.

Detta är helt klart det bästa på länge:

(Tack Ledarbloggen!)